Bergdala Spinnhus

Och så har vi ju alla dedär ”exotiska” bindningarna, som vi vanligen inte använder här i Sverige. Ett exempel är bindetrådsväv, ibland kallad kuvikas, eller, som amerikanerna kallar det, Summer and Winter (jag har sett beteckningen ”sommar och vinter” användas på svenska). S&W är en skaftsnål men trampslukande teknik. Den lämpar sig alltså bra till en sådan här vävstol.
Min stol har 16 skaft. S&W kräver två skaft till bindetrådarna, men bara ett skaft per mönsterparti – jag kan alltså väva mönster med 14 partier. Om man inte ska förlora sig i omöjliga dubbeltrampningar kräver varje inslagsparti två trampor. Dessutom behövs två trampor till tuskaft. Men jag har ju ett ”oändligt” antal trampor…
Till höger några exempel, i partimönsterform, alla med samma partisolvning.
Alla dessa mönster går att väva i samma varp, med samma solvning – tack vare att jag kan ange en lyftplan, snarare än att knyta upp trampor.
Jag vävde ett antal rumsavdelare och kuddar med utgångspunkt från dehär idéerna.

Men… det är mycket att tänka på.

Som sagt, en så’n här vävstol gör EXAKT vad man ber den om.
Alltså måste man pricka in EXAKT alla inslag... och alltså måste man VETA: veta hur många inslag som behövs/får plats.
När man väver ”med fötterna” kan man ju alltid väva varje mönsterparti tills det är ”lagom”. Det är alltså viktigare att väva prover (hela vägen färdiga – tvätta dem också!).
För mina Metamorfoser ovan visade det sig att jag behövde 6 mönsterinslag för varje grupp om 4 möstertrådar. Innan jag hittat alla finesser i det vävprogram jag använder för vävningen fick jag försöka räkna antalet mönsterinslag, med varierande resultat…

Å andra sidan: när jag väl har koll på den aktuella kvalitén (alltså: hur många inslag som behövs per mönsterparti) så kan jag anpassa mönstret så att det lagom får plats.
Jag vävde 7 metamorfoser med olika mönster ur spalten till höger. När de var färdiga skilde det mindre än 5 cm i längd mellan dem.

Ett annat exempel (fortfarande S&W) är stolstyget med text. För att få texten lagom stor fick jag fixa en hel del med bokstäverna och avstånden dem emellan.
Läs mer om hur jag arbetade med texten här (på engelska; öppnas i annat fönster).

Så vad blir slutsatsen?
Jo – det var mycket svårare än jag tänkt mig att gå från en vanlig trampvävstol till en med dobby, mest för att jag inte var van vid ”friheten” att ha ett ”oändligt antal” trampor. Men nu, när jag väl fått kläm på det, har jag hur kul som helst!