Bergdala Spinnhus

Om partimönster

Ett partimönster kan ses som en önskan: vi vill göra ett tyg med ett mönster som ser ut såhär. Ännu vet vi inte hur det skall gå till - men målet är att det skall vara mönstrat såhär.
Mönstringen uppstår vanligtvis genom att man använder olika bindningar för de olika mönsterytorna.

Låt oss titta på ett enkelt schackbrädesmönster:

I klassisk svensk vävlitteratur ritade man alltid partimönstren i blått, detaljmönstren i rött. (I nyare böcker är ofta alla slags bindemönster tryckta i svart.)

Alltså: målet är ett rutigt tyg.
Hur många partier innehåller mönstret? Titta på partisolvnotan - den innehåller två (parti)skaft - alltså är mönstret på två partier.
Samma gäller i inslagsriktningen: partitrampningen har två (parti)trampor.

Här nedan ett antal exempel på hur man kan tolka detta partimönster:

Men hur blev det sådär olika?

Jo - därför att vi betraktat varje enskild ruta i partisolvnotan som en "förkortning" av någonting annat - något som inte är förutbestämt: ett antal trådar solvade efter ett visst mönster.
Vi kan själva välja vad, och hur många, trådar (eller omgångar) en ruta representerar.
För, till exempel, drällduken ovan, representerar varje parti"tråd" 7 trådar solvade i spets på fyra skaft.

På detta sätt kan man väva nästan vilket mönster som helst - förutsatt att man har tillräckligt många skaft och trampor på sin vävstol.

Men om man inte har det? Om man bara har fyra skaft och sex trampor - måste man ge upp allt vad mönstrade tyger heter, då?

Nej - man måste ta till andra tricks och knep, bara!
Det finns flera möjliga bindningar som tillkommit bara för detta. Några exempel på vad som brukar kallas "förenklade drällar" är daldräll, jämtlandsdräll, sommar-och-vinter (kuvikas).
Gemensamt för de förenklade drällarna är att de vävs med två inslagssystem - dels en tuskaft (som utgör själva tyget), dels ett mönsterinslag som på olika sätt flotterar över eller under bottentyget. De vävs med två skyttlar, och oftast med en grövre garnkvalité till mönsterinslaget.

Nedan följer ett exempel som leder till en daldräll.

Här har vi partimönstret till Kattfot i ranka, även kallad Ormaslingan.
(Kuriosa: på engelska kallas den också Snail's trail (snigelspår).)

Skulle vi väva detta mönster i "äkta" dräll går det åt minst 12 skaft (med treskaftskypert som grundbindning), eller 20 skaft (med satin som grundbindning).
Väljer vi istället daldräll räcker det med 4 skaft och 6 trampor.

För att göra om partimönstret till ett detaljmönster måste vi först ställa upp en del regler - för daldräll gäller dessa:
En ruta i partimönstret motsvarar fyra trådar i detaljmönstret. (Andra varianter är möjliga - jag följer här Handbok i vävning av Cyrus-Zetterström.)
I partimönstret ser vi att vi har fyra partier (eftersom partimönstret har fyra "skaft"). "Parti 1" är alltså den (eller de) svarta ruta (rutor) som, i partisolvningen, är solvade på "skaft" 1, "parti 2" är de rutor som återfinns på "skaft" 2 osv. Varje parti har alltså sin bestämda följd av fyra trådar - såhär:

Om vi ersätter varje ruta i partisolvningen med 4 rutor enligt reglerna ovan, så får vi en detaljsolvning som ser ut såhär:

Så var det trampordningen:
Fortfarande gäller att en ruta i partitrampningen motsvarar fyra inslag (två mönsterinslag och två tuskaftsinslag). För att inte göra trampordningen evighetslång brukar man ofta utesluta tuskaftsinslagen. Det innebär allstå att varje ruta i partitrampordningen ersätts av två mönsterinslag.

Slutligen skall vi översätta uppknytningen: enligt partiuppknytningen skall trampa 1 sänka partiskaft 1. Enligt reglerna ovan ser vi att parti 1 är solvat på skaft 1 och 2 - alltså skall (mönster)trampa 1 knytas för att sänka skaft 1 och 2.
På motsvarande sätt ser vi att (mönster)trampa 2 skall sänka skaften 2 och 3, trampa 3 sänker skaft 3 och 4 och slutligen trampa 4 sänker skaften 1 och 4.
För tuskaften behöver vi de två återstående tramporna - nedan har jag satt dem längst till höger. Många tycker att det är bättre att placera dem utanför mönstret - alltså: trampa 1 - tuskaft, trampa 2 till och med 5 - mönster, trampa 6 tuskaft.

För att bilden inte skall bli alltför stor innehåller den bara en omgång av mönstret + bården i solvningen, och endast en omgång av mönstret i trampningen. Tuskaftsinslagen är inte heller med, men skall alltså in mellan mönsterinslagen: tuskaft 1 - mönster 1 - tuskaft 2 - mönster 1 - tuskaft 1 - mönster 2 osv.

(Om olika system och regler för jämtlandsdräll har jag skrivit i en annan artikel här på sidan - klicka här.)

För flera resonemang omkring olika tolkningar av partimönster klicka här.